Människor har svarta ögon här. Eller grumliga och disiga. Som om de svalt en mulen himmel. Sångerna från min uppväxt hörs extra högt nu, och det känns som att jag väntar på något som aldrig kommer hända. 

 

Ps. Nej, för tillfället har det inte hänt något vidare utbrett att skriva ner här, men jag beger mig till Boston och Thanksgiving till helgen så därefter kommer det nog trilla in lite mer USA relaterat här. Sorry för det här "djupa" ...