Tiden går så snabbt men ändå så långsamt här. Fortfarande känns allt nytt men samtidigt så bekant på något egendomligt sätt. Och det sticker i händerna om man inte har dem i jackfickorna nu. Nästippen och öronen blir röda. Har inte köpt någon vinterjacka än. Fortsätter envist att huttra i min skinnjacka. Och idag vet jag att jag har mindre tid kvar än vad jag har varit här. Men jag har så mycket kvar att göra ju. Och huvudet gör ont lite lätt, längs tinningen, och ögonen är sega. Vet att jag borde komma på vad jag ska göra sen. I framtiden. Men så känner jag för att vara lite dum istället och ignorerar det. Äter pizza eller något. Tänker på att jag gillar att sparka fram löven längs trottoarerna så att de prasslar torrt. Som att försäkra mig själv om min existens (om jag någonsin skulle ha mina tvivel), för det hörs liksom.