Solen faller tidigare från skyn och jag tänker att jag måstemåste köpa en tjock jacka snart, för jag fryser ju så lätt. Och min fallenhet för att somna som tilldelades mig då jag hade jetlag har som förutspått försvunnit. Så nu ligger jag mestadels i sängen och tittar rakt upp i taket efter att jag har släckt lampan. Hör alla ljud som finns att höra; syrsorna som har konsert utanför mitt fönster, bilarna som är på väg någonstans och stegen på våningen ovanför. Undrar om den lilla spindeln som blivit min inneboende planerar en attack denna natt och påminner mig själv att jag måste komma ihåg att läsa New York Times för att följa världens händelseförlopp. Tänker på alla där hemma men kommer på att de sover och ska upp om någon timme. Funderar på om jag kommer vara det första någon av dem tänker på när de slår upp ögonen kommande morgon och undra hur jag har det flera mil bort och bakåt i tiden. Om ni nu undrar, så kan jag tala om att jag har det bra. Känner mig inte alls lika ensam och har en ny bästis: Canon Rebel T3i. Övriga tillägg som kan vara av intresse är att kontaktuttagen ser fruktansvärt förvånade ut här i staterna och att vattnet smakar klor, så jag måste erkänna att jag saknar mitt Svedalavatten. 

     Den här är förresten mitt soundtrack till mitt New York för tillfället.