drömmar och öden

Mitt huvud bultar lite fint; förstår inte varifrån den här huvudvärken kommer riktigt, men jag kan leva med den så ska nog inte fortsätta att grubbla över det. För övrigt började dagen med Maxs gympa, aka utlopp för spring i benen. Efter att en kvinna i utsvängda byxor avslutade timmen med en sångstund lämnade vi Elsy på hennes skola, och därefter fick jag ledigt resten av dagen. Passade än en gång på att fara till Manhattan. Väl på tåget "brukar" jag roa mig med att studera människorna runtomkring mig, och denna gång var det en man iförd träningsbyxor uppdragna till naveln som fångade min uppmärksamhet. Han utstrålade fokus och beslutsamhet, och som pricken över i:et satte han på sig färgade solglasögon då han steg av tåget. Raffigt.
Herr Sol ärade mig med sin närvaro och värmde min kind då jag tackade nej till att besöka en offentlig bibeluppläsning... Började traska ner mot Broadway, stjärnors födelseplats, och min slutsats angående denna aveny är att det är dit man ska gå om man är hungrig. När jag återigen slösat pengar på Starbucks och snubblat över oartigt höga trottoarkanter begav jag mig på en hopplös jakt på ett par skor, vilken förövrigt ledde mig in på Fifth Avenue igen. Denna aveny består verkligen av motsatser; utanför varenda Prada, Versace eller Pucci butik sitter hemlösa med skyltar som skriker på hjälp. Uppgivet lutar de huvudet mot knäna och får acceptera att folk bara går förbi, utan att ens kasta en blick på deras blyga vädjan. 
     Till slut höll solen på att gå ner och jag släpade mina ben till Grand Central. På vägen hem fick jag sällskap av en kvinna som kom från Puerto Rico, och jag fick reda på att hon är Twilight-fanatiker och att hennes stora dröm är att få resa till Schweiz.
Vill bara tillägga att det som gjorde min dag var inte gratis choklad från Lindtaffären, mina nya kläder eller Broadways överdåd. Nej, det var när jag trött och med skoskav steg in genom dörren i Larchmont och Max häpet tittade på mig, för att i nästa sekund ropa mitt namn och rusa fram till mig med sina små armar utsträckta och med världens största leende på sina läppar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0