men dåså
detsamma - thomas stenström
Lever i något slags känslomässigt ingemansland. Och hjärnan går på strömsparläge. Men hej säger verkligheten och klappar mig på huvudet. Ja, jag ska koppla tillbaka. Snart, någon gång. Förlåt alla besvikelser, men ni ska bli färre.
Förresten blev jag nästan lite kär när jag hörde det här; Jonas Karlsson - sommarpratarna. Det ska bli jag och sommarpratarna i sommar. OCH, jag har beställt min balklänning nu. Från Kina, min egna lilla privata skräddare som pratar så dålig engelska. Men åh, det blir nog bra.
inte mycket sådär
Mycket Kev på sista tiden känner jag... men han är bra han så
Inte hänt mycket på senaste. Men ovan var återseende av min gamla högstadieklass. Och annars har jag mest varít duktig tjaj och pluggat.
eeh, undrar om livet är värt när det inte går på tv. får seeeee
när det gått en tid
längtar efter sånt här
Det har varit omtumlande dagar, men med lite strössel på. Blir konfunderad över känslornas grader och att varje dag känns som flera dagar. Men jag överlever. Allt annat har jag ju faktiskt överlevt så.
.
Trots att du var så liten och genomskinlig var du så stilig i din röda jultröja morfar.
Du kommer alltid vara saknad, så länge mitt knytnävsstora slår. Vila i frid
två omklädningsrumsbilder
Kändes värt att visa dessa två bilder; tydligen gillade jag att fotografera mina vänner i omklädningsrummen under jullovet. Så det bjuds det på. Men vad jag har gjort den senaste tiden då: dunkat sönder nya basen med "Segertåget" (allting skakar, som det ska). Bytt ut detta mot klassisk musik helt sådär plötsligt. Drömt om att flytta bort någonstans där jag kan uppleva nya äventyr. Puggat. Haft ont i huvudet. Gått runt med snusnäsduk runt huvudet så att jag känner mig lite (men bara lite) 50-tal. Spelat Mario-Kart (ÅH). Kortfattat: inget intressant överhuvudtaget.
när jag blir klassisk
Staden lyser upp himlen om nätterna. Som att ha en ständig sol som aldrig vill sova. Och persiennerna är borta och jag minns inte hur kolsvart ser ut. Om dagarna kryper gråheten innanför halsduken och bara ett stekhett element kan tina upp en. För övrigt ska jag försöka vara en duktig tjej och pluggapluggaplugga varje dag tills jag somnar, eftersom det bara är tre veckor kvar innan jag drar till ekvatorn för ljusterapi. Och då kan det ju faktiskt inte skada tänker jag.
västra delen av bröstkorgen
Han rörde sig inte när jag föll för honom. Ingen domino-effekt här inte. Och snart är det ett år sedan. Känns lite som att det kanske är dags att gå vidare? Eller nej, jag är en mästare på att hålla fast vid saker och ting ju. Men det är lugnt vännen.
rubrik
1. Det var nyår för en vecka sen (typ). Min var långt ute på vischan dit man måste hoppa av på sista busshållplatsen med en buss jag bara tog en tid men aldrig tar längre, och därefter irra runt där allt ser likadant ut. Och den var inte ens värd det. Men då kan väl bara resten av året bli bättre, eller hur?
2. Jag och Kevin i fredags innan vår spontanutgång. Superseriösa-försöker-vara-snygga-poserssss. Men vi dansade tills svetten rann och fötterna blödde för man kunde ju bara inte sluta.
3. Denna är så, så bra.
4. Jag har börjat sova alldeles för länge. Funderar på hur jag ska lyckas ställa om till imorgon. Men äsch, det är imorgon det. Idag, däremot, ska jag äta gröt. Och plugga. Ge det ett försök i alla fall. Hellre skulle jag vilja, ja typ, spela Zelda eller ligga på en sandig strand. Men jag har hört att man inte kan få allt här i världen så.
men hej
Tänkte så här att det här kanske kan bli mitt rehab efter tvåtusenelvas bravader. Slår vad om att jag slutar inom en månad. Men det skadar ju inte; tydligen ska vi dö detta året så.
ps. jag vill ha en röd leopardkofta och grått nagellack (mest en notis till mig själv alltså). OCH, jag tror jag håller på att bli sjuker
